Europeiska kommissionen offentliggjorde i november 2016 en samling förslag som ska förnya den europeiska energipolitiken på en bred front. Paketet är ett av de mest omfattande energirelaterade lagstiftningsinitiativen inom EU på tio år. Det så kallade vinterpaketet heter officiellt Clean Energy for all Europeans och inkluderar ett enormt antal lagstiftningsförslag, kommissionsbeslut, officiella tillkännagivanden och rapporter.
Paketet har det ambitiösa målet att ”främja övergången till koldioxidsnål energiproduktion inom 10–15 år”. Målet inkluderar fastställande av ramar för förpliktelserna att minska koldioxidutsläppen enligt klimatavtalet från Paris, ett åtagande för grundläggande förändringar av energiproduktionen och energiförbrukningen, att skapa en marknadsmodell för elmarknaden samt ”att sätta konsumenterna i centrum för energimarknaderna”.
EU:s vinterpaket består av:
| 8 | lagstiftningsförslag (4 direktiv och 4 förordningar) |
| 2 | kommissionsbeslut |
| 5 | officiella tillkännagivanden och rapporter |
| + | bilagor |
| + | konsekvensbedömningar |
| + | anvisningar |
| Yli 1000 | sidor med lagstiftningsförslag |
Kommissionens bedömning är att det inom EU kommer att krävas årliga infrastrukturinvesteringar på 75 miljarder euro under åren 2021–2030, och att 80 procent av dessa ska inriktas på förnybar energiproduktion, energinät och stamnät.
Paketet inkluderar följande förslag:
- Elmarknadsdirektivet
- Elmarknadsförordningen
- Förordningen om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER)
- Förordningen om riskberedskap inom elsektorn
- Direktivet om energieffektivitet
- Direktivet om byggnaders energiprestanda
- Direktivet om förnybar energi
- Förordningen om styrningen av energiunionen
Vad innebär vinterpaketet för smarta mätare?
I ett arbetsdokument konstaterar kommissionen att fjärravläsning av elmätare inte slagit igenom på önskat sätt inom EU. Detta vittnar om att EU:s tredje energipaket och direktivet om energieffektivitet inte varit tillräckliga. Många medlemsstater har godkänt omfattande undantag vad gäller övergången till smarta mätare med hänvisning till teknisk genomförbarhet och kostnadsnyttoanalyser. I vinterpaketet föreslås att medlemsstater där kostnadsnyttoanalysen för smarta mätare utfallit negativt ska ”se till att denna bedömning regelbundet revideras till följd av förändringar av de bakomliggande antagandena samt den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen.”
I det tredje energipaketet fanns bestämmelserna kring smarta mätare i bilagorna till eldirektivet, men i vinterpaketet har kommissionen gjort de nya kraven till en del av den egentliga lagstiftningstexten. Samtidigt presenteras för första gången definitioner för system med smarta mätare och för driftskompatibilitet.
System med smarta mätare: ”ett elektroniskt system som kan mäta energiförbrukningen, tillhandahålla mer information än en traditionell mätare samt sända och ta emot uppgifter för informations-, övervaknings- och kontrolländamål genom att använda någon form av elektronisk kommunikation.” Driftskompatibilitet: ”i samband med smarta mätare förmågan hos två eller flera energi- eller kommunikationsnät, -system, -anordningar, -tillämpningar eller -komponenter att samverka samt att utbyta och använda information för att utföra önskade funktioner.” |
Ett av de största hindren mot införande av smarta mätare i Europa har varit oenigheten kring hur kostnaderna ska fördelas. Kommissionen föreslår nu att slutkunderna ska delta i kostnaderna för smarta mätsystem på ett ”transparent och icke-diskriminerade sätt”. Dessutom ska även slutkunder i de länder där den nationella kostnadsnyttoanalysen för smarta elmätare haft ett negativt utfall ha rätt att få en smart mätare installerad inom tre månader efter kundens begäran, dock på egen bekostnad.
Eldirektivet kräver dessutom att medlemsstaterna antar och offentliggör funktionella och tekniska minimikrav för smarta mätare, vilket många av dem redan gjort. Minimikraven ska följa kommissionens rekommendationer om smarta mätsystem från mars 2012. Efterfrågeflexibilitet spelar en betydande roll i kommissionens visioner om framtidens energisystem. Medlemsstaterna ska säkerställa att system med smarta mätare ”är driftskompatibla och att de kan anslutas till förvaltningsplattformar för konsumentenergi”.
Paketet handlar även om andra frågor än elmätning. I sitt förslag till ändring av direktivet om energieffektivitet föreslår kommissionen att man borde installera egna mätare för uppvärmnings- och kylningsenergi och varmvatten i varje enskild bostad i byggnader med flera bostäder eller mångfunktionella byggnader. Enligt förslaget ska nyligen installerade värmemätare, nya mätare och värmekostnadsfördelare senast den 1 januari 2020 kunna fjärravläsas och från med den 1 januari 2027 utökas kravet till att omfatta samtliga mätare och kostnadsfördelare.
Fokus på mätdata
Data som produceras av smarta mätare behandlas nu för första gången i lagstiftningsinitiativet. Medlemsstaterna ska ange vilka parter (stamnätsinnehavare, elnätsföretag, elleverantörer, energitjänsteföretag etc.) som kan få tillgång till mät- och förbrukningsuppgifter (med kundens medgivande). Förslaget fastställer inte och ger inte rekommendationer om vilken organisation som ska ha till uppgift att förvalta uppgifterna och fastställer inte heller om nätbolaget ansvarar för insamling och tillhandahållande av uppgifterna eller om man ska tillämpa en så kallad datahubmodell. Oavsett vilken organisationsmodell som används ska alla berättigade parter ges tillgång till uppgifterna. Vidare anges att ”för att främja konkurrensen på slutkundsmarknaden och undvika onödiga administrativa kostnader för berättigade parter ska medlemsstaterna fastställa ett gemensamt dataformat och ett transparent förfarande som gör det möjligt för berättigade parter att få tillgång till uppgifterna.” Idén är att beskriva standardiserade krav för data som produceras och dess struktur för att göra uppgifterna ”maskinellt läsbara överallt i Europa”.
Stegvis mot en stor förändring
Det ovanstående utgör bara en bråkdel av alla de förändringar som Europeiska kommissionen har föreslagit. En del av ändringarna berör elnätsbolagens roller och ansvarsområden samt etableringen av DSO Entity, ett samarbetsorgan för samtliga europeiska elnätsföretag som överskrider en viss minimistorlek enligt åtskillnadskravens undantagsregler. Avsikten med denna DSO Entity är att utveckla efterfrågeflexibilitet och ”digitaliseringen av distributionsnäten, inklusive införandet av smarta elnät och smarta mätsystem”.
Lagstiftningsprocessen ligger dock i startgroparna. Kommissionär Maroš Šefčovič som ansvarar för energiunionen har uttryckt sin förhoppning om att paketet ska godkännas före årets slut. Det tog dock över två år för det betydligt mindre tredje energipaketet att godkännas av Europaparlamentet och Europeiska rådet. Hur som helst kommer de nya bestämmelserna i paketet att fastställa verksamhetsförutsättningarna på marknaden för både Landis+Gyr och för våra kunder från 2020 och framåt.
